Hej kära läsare! Känner ni av den kvinnliga kraften som vaknar till liv? Över hela världen reser sig kvinnor och träder in i sin plats i full blom. Detta kommer inte på något sätt att vara ett feministiskt/politiskt inlägg i avseende att trycka ner den manliga energin. Snarare blir det en påminnelse om balansen feminint och maskulint, balansen som behövs för att upprätthålla “prana”-livsenergi.

Jag som vägledare i min facebookgrupp “Soulgym-träna din inre muskulatur” skönjer en kraft även här ibland oss som vittnar om att vi som kvinnor nu vågar träda fram och “ta vår plats”. Genom historien har den feminina kraften fått stå tillbaka i det som kan uppfattas som ett raserande av vår värld snarare än att tillsammans bygga upp och stötta varandra. Vi är alla beroende av balans. Våra kroppar är beroende av olika balanser och sammansättningar för att behålla hälsa. Precis likadant är det med vår inre kropp, vår energikropp. Eftersom vi “alla är ett” är vi också beroende av det universiella i det vi lever tillsammans i. Vi påverkas av den obalans som skapas när feminint och maskulint inte är i balans.

Att se sin feminina kraft väckas till liv och att bejaka det som finns inom oss är till nytta , inte bara för oss själva, men också för den jorden vi skapar. Förändring är i ropet i det stora hela. Överallt ser vi bevis på att det händer något nu. Likt ett paradigmskifte antar vi alla både på ett individuellt plan och ett holistiskt plan en ny era. En era av självrespekt, självvärde, medvetenhet om oss själva och vår jord.

Det kan vid första anblick när vi tittar på det som händer i världen uppfattas som att saker faller ihop och att vi lever i en “galen tid”. Men kom då ihåg att för att det nya skall kunna få komma in behöver också det gamla förlegade leta sig upp till ytan för att frigöras. När polariseringar skapas avslöjas också det som behöver läkas. Vi kan lättare ta ställning till vad som är viktigt för oss själva därför att vi behöver och tvingas till att ifrågasätta vår egen ställning. Om vi dessutom lyckas göra detta i respekt och kärlek kan verklig läkning få ta plats.

Det nya året är påväg. Några frågor att ställa sig inför det nya året:

Hur ser du på din egen feminina kraft? Hur känns den inom dig? Har den fått stå tillbaka? Hur ser din balans mellan feminint och maskulint ut? Tillåter du dig att ta plats så som just du behöver?

Kom ihåg att du har ett system i dig själv som behöver balanseras i feminint och maskulint precis som jorden du lever på behöver detta. Om vi alla börjar med oss själva i kärlek och respekt blir resultatet något mycket vackert. Å vackert är precis det vår jord behöver! Våga vara du i din feminina kraft!!

Stor varm kram// Johanna

Hej kära läsare!

Jingle bells Jingle bells all the way…. Nu rusar tiden fram och swish är det julafton och sen är den över. Är det någon period under året som man verkligen kan bli “energifattig” så är det nu. Julen kan på alla sätt suga musten ur oss. Vi rusar runt och skall hinna med. Vi skall hinna avsluta det gamla på jobbet och förbereda för det nya året. Vi skall hinna med alla klappar och vi skall hinna med städ och fix hemma. Återhämtning är något som ofta får stå tillbaka i dessa tider.

Jag fick idag en uppmaning från mitt elbolag att hjälpa dem bekämpa energifattigdomen i världen. Jag är för att stödja och kämpa mot fattigdomen världen över alla dar i veckan men inom mig var det någon som klickade till när jag läste denna meningen: “Hjälp oss bekämta energifattigdomen i världen”. Så tänkte jag att man kan se energi på så många olika sätt. Ett energibegrepp då man pratar ljus och värmen i hus känns rätt självklart för de flesta. Få människor argumenterar emot att energi finns och kan genereras. Men många människor tvivlar på den “inre energin” och hur man kan jobba med den i syfte att “sprida ljus och värme” inom både sig själva och andra.

Vi kan ta liknelsen mellan hus (fysiskt hus) där energi är våra fysiska lampor och vår fysiska värme i elementen. För detta får vi betala en räkning. Vi har också ett “inre hus” som skall värmas upp och underhållas. Vi får också en räkning att betala för detta men den fungerar lite tvärtom skulle man kunna säga. Räkningen du får för din inre energi och uppvärmning kostar MER ju MINDRE du underhåller den. Ju mer du ignorerar att jobba med din inre energi dessto mer kostar det. Priset räknas inte i kronor och ören utan i ork, ledsamhet, ångest, hopplöshet, avundsjuka mm. Ibland kan priset för att inte ha sett om sin inre egen energi vara väldigt högt. Det gäller att kolla av med jämna mellanrum och aktivt jobba för att förhindra en överdriven räkning.

Jag är en tränare av den inre muskulaturen. För mig är det en lika viktig del av människan som att träna den fysiska muskulaturen. Det är bara inte lika naturligt (ännu) för människor att se till att träna den delen av sig själv. Så när jag får ett meddelande ifrån mitt elbolag att hjälpa till med “energi” så är detta mitt bidrag.

Hur tränar du den “inre muskulaturen”?

Skriv gärna i kommentarsfältet och hjälp till att sprida kunskapen och kärleken.

Varma kramar från mig!// Johanna

Hej kära läsare!

Att misslyckas och att känna sig misslyckad. Detta är två olika saker men KAN lätt bli sammanflätat om man inte förstår att de egentligen skiljer sig åt.

När jag bad om vägledning för vad jag skulle blogga om idag kom ordet: Misslyckande” till mig. Det är de jag skall prata om. Jag skall också lära dig att se skillnaden på misslyckande och att vara misslyckad.

Att misslyckas är att inte uppnå det önskade resultatet du haft av en uppgift du antagit dig. Det kan vara väldigt olika. Din intention vad du ville lyckas med. Att misslyckas kan bero på en mängd olika orsaker men oftast är det två som står ut lite extra: 1: att du har satt orealistiska förväntningar på dig själv och 2: att du inte förstår och kan se processen som sker i olika faser. Likt ett alfabet går det inte från A-Ö. Alla bokstäver där emellan är viktiga, om du skall kunna läsa och skriva. Likaså är det med din process i det du önskar lyckas med. Det du uppfattar som ett misslyckande kan vara att du kommit från A och processen går bara till M. För att sedan fortsätta från M-Ö. Men eftersom du blir besviken och förtvivlad går du tillbaka till punkt A för att gräma dig över att du misslyckades. Det bästa vore att vara kvar på M för att invänta nästa steg i processen som kan ta dig till nästa bokstav. Kanske hela vägen till Ö eller också bara till N för att därifrån ta dig vidare. Du behöver också förstå att det inte finns några misslyckanden så länge som du har en kontakt med ditt inre där du låter dig vägledas. Allt du är med om är lärdomar. Jag hoppas att du kunde förstå min alfabetsliknelse?

Det andra jag önskar att förmedla är att du måste lära dig skilja på ett “Misslyckande” och att “Misslyckas” eller “Att vara misslyckad” som oftast är ord som vi blandar ihop. Du kan aldrig vara “misslyckad”. Din tid på jorden är så lyckad som den någonsin kan bli. Både ur andligt och fysiskt perspektiv. Det ultimata fysiska beviset för det är ju klassikern om att du faktiskt vann racet till din mammas livmoder.  Den andliga aspekten av det hela är att du kom till jorden för att “uppleva”. Likt ett barn som upptäcker och upplever står du inte som vuxen och dömer till att barnet är misslyckat. Lika lite skall du döma dig själv. När du förstå liknelsen med alfabetet kommer du också att med lätthet kunna förstå att du aldrig kan misslyckas och definitivt inte är misslyckad.

Känslan av att vara misslyckad kommer oftast när du gått ifrån ditt inre väsen och lyssnat för mycket på “egot” och låtit externa faktorer påverka ditt mående.

Dagens kort kommer ifrån “Magical Unicorns”- “Just Be yourself”

När du bara är dig själv. Då kan inget misstag, misslyckande eller känsla av att vara misslyckad infinna sig. Det som är “bara du” finns alltid INOM dig. Aldrig UTANFÖR.

Tack älskade läsare! Ingen blir gladare än jag om du lämnar en kommentar.

Gå gärna med i min underbara Facebook GRUPP ( ej sidan ) Soulgym-träna din inre muskulatur. Där finns massa visdom och kärlek för dig att hämta.

Med mängder av kärlek till dig// Soulgym-johanna

Hej underbara du!

Vi har alla något att ge. Vi är alla läkande för varandra. Detta sker både medvetet och omedvetet. Ibland kan vår blotta närvaro eller ett samtal räcka för att vi skall väcka något läkande i någon annan utan att vår intention egentligen var att läka. På så sätt är vi alla “healers”. Vi har förmågan till läkande. Självläkande och läkande för andra människor. Om vi kan lära oss att agera utifrån vårt inre ljus och kärlek ( som vi alla bär på och föds med ) så kan vår närvaro aldrig bli annat än rätt.

Detta är dagens budskap jag vill förmedla till er. Du är en healer. Vi kan läka på olika sätt. Vissa av oss vill jobba med direkt healing, som att praktisera tex Reiki. Andra läker och healar genom musik, genom inredning, genom pappersarbete, genom närvaro i det som är sprunget ur vårt innersta kärleksfulla jag.

Eftersom vi alla “är ett” så handlar vårt jobb ( för att vi skall kunna läka så mycket av oss själva och andra som möjligt vår tid på jorden) om att hitta in i oss själva så att vi kan generera ut så mycket som möjligt.

Jag har försökt att applicera det så mycket jag kan med mig själv det senaste. Att rikta min tanke och känsla till mitt hjärta och utgå ifrån det. Jag tänker att om min intention och mening är kärlek inifrån och fri ifrån “egot” så är jag på rätt väg. Det jag säger då kommer att nå den som behöver höra. Det är de enda jag behöver vara konsekvent med. Från en sann plats i mig och ut. Se om du också kan hitta ditt “hjärta” med din känsla, tanke och fokus och utgå ifrån det i mötet med människor.

Enligt mig är det vårt “ego” som sätter käppar i hjulet för oss. Egot representerar de oläkta delarna inom oss. Det som inte är sprunget ur kärlek och där vi inte förstått att vi redan är fullkomliga. Egot behöver underblåsas av någon annans bekräftelse därför att vi saknar förmågan att förstå att vi redan har allt det inom oss. Vi behöver inte söka externt.

Jag brukar prata om “egot” och hur det inte hänger ihop med “egoism”. Jag brukar förespråka att vara “egovibrant” eftersom när vi själva är balanserade, gör det vi mår bra av, kan generera kärlek utifrån vårt innersta. Men att släppa taget om “egot” är något av det jobbigaste vi kan göra eftersom det vid en första anblick känns som vi “dör”. På ett sätt gör vi det också. Men eftersom döden inte finns utan att döden alltid är en början på något nytt måste vi förstå att när vårt “ego” dör så föds något annat mycket vackrare.

Hur kan du tillåta ditt “ego” att dö?

Jag har en grupp på facebook som är fylld till bredden av kärlek där vi tränar vår inre muskulatur för att försöka hitta in i oss själva i syfte att leva vårt optimala liv och komma så många människor som möjligt till handa. Du är hjärtligt välkommen till gruppen där jag ger vägledning, live:sändingar med mera. Vi är noga med att gruppen skall agera utifrån kärlek så känner du att du är en person som vill ha vägledning i kärlek och kan vara en del av den energin så kan du klicka på länken eller kopiera in det i sökfältet. Gruppen heter: Soulgym-träna din inre muskulatur på facebook. 🙂

Länk: https://www.facebook.com/search/top/?q=soulgym-tr%C3%A4na%20din%20inre%20muskulatur&epa=SEARCH_BOX

Dagens budskap är alltså:

Jag tänker ofta på hur mycket vi faktiskt KAN göra för varandra utan att det kostar oss så mycket. Pengar är ju ett medel som kan hjälpa väldigt mycket på många sätt. Vi kan nog också alla vara överens om att det inte finns något så stressande som när pengarna inte räcker till. Med utgångspunkt att “vi alla är ett” så kan vi också se att vi med väldigt lite kan ge väldigt mycket. Jag gillar inte att bara sätta in pengar på ett konto till en hjälporganisation utan att istället hjälpa fysiskt med min närvaro och med “mig” men ibland är det just pengar som behövs. Efter jobbet stannade jag på Pressbyrån. En man stod framför mig i kön. Helt klart hade livet tagit honom hårt åt. Det gick att se både på utsidan och på hans energier. Han höll en glass i handen och när kassörskan sa att hans köp inte gick igenom sjönk han ihop och gick för att lämna tillbaka glassen. Jag gick fram till honom och sa att jag köper gärna glassen åt dig och om du vill eller behöver något annat. Han blev glad, ett ljus tändes i hans ögon. Han fick sin glass men framförallt så fick han med sig något annat innanför rocken och det var att få bli sedd. Det kostade mig 25 kr. Alltså väldigt lite. Men gav så mycket. Pengar är inte allt men ibland är kärlek och en glass, närvaro och att få bli sedd något väldigt viktigt.

Brukar du hjälpa till ibland när du ser någon som behöver? Vore så underbart att få ta del av era hjälpsamma historier eftersom jag VET att ni som läser har massor av dessa historier att bjuda på. För visst är det väll så att när vi kan dela med oss av denna energin så växer den också. ?

Jag är så innerligt tacksam för att du läser det jag skriver.

Du är en “healer” och har så mycket att ge världen genom att bara vara du. BARA vara du! Men det kräver av dig att du verkligen är du också och inte en version som förlegade föreställningar och förväntningar skapat av dig. Det blir ditt viktigaste uppdrag och uppgift. Först då kan du läcka ut den underbara kärleken och energin som finns inom dig.

Varma kramar till dig!

Å följ gärna med i vår grupp på facebook: Soulgym-träna din inre muskulatur

Johanna Landt 🙂

Friendly Fridays for Future! 🙂

Det vore väll en fin rörelse att starta?

Att varje Fredag vara lite extra vänlig mot en medmänniska. Kanske så lite som ett extra leende eller tack? Att lägga in det i sin intention att vara lite extra vänlig på fredagar tror jag hjälper till att skapa en bättre “energihygien” för oss alla. Goda saker sprider sig, de smittar, precis som de som är av lägre vibration. Å intentionen vi alla har är väll att skapa en bättre värld att leva i? Eller hur!

För er som vill vara en del av en supermysig och mycket kärleksfull grupp så har jag en facebook grupp som heter: Soulgym-träna din inre muskulatur. I den hjälper vi till att höja varandras vibrationer så att vi kan manifestera med hjälp av attraktionslagen, jag gör live-sändningar med tarot och orakelkort budskap, jag hjälper er helt enkelt att träna den “inre muskulaturen”. Det finns även möjlighet att pm:a mig för enskild vägledning. Vill ni så kolla in länken: https://www.facebook.com/groups/115436792238675/?epa=SEARCH_BOX

Jag var på Mia Skäringers “No more fucks to give”. Vilken föreställning! Jag blev riktigt imponerad av hennes sångröst. Budskapen hon förmedlar är ju helt givna och eftersom jag följer hennes podd så är jag väl bekant med dem. Jag skulle gått med min dotter 16 år men hon fick äran att vara hundvakt åt Mias hund Morris istället så “mammis” fick ta med sin barndomskompis för att reflektera över det faktum att hon snart är 40 och hur man nu vill leva de nästkommande 40 åren. Jag är ganska säker på att jag har någon form av 40-års kris delux som pågår just nu! Har aldrig haft en såndär ålderskris förr men nu tror jag att jag har en. SAMTIDIGT som en höjning i det spirituella pågår. Hej å hå säger jag bara!

Här är en bild ifrån Skandinavium där hennes show hölls. Det var fullbokat och publikrekord. Det är rätt coolt hur den kvinnliga kraften nu mullrar och vaknar till liv 🙂

Att befinna sig i en känslomässig torktumlare är precis vad jag gör. Egentligen har jag nog gjort det ganska så länge när jag tänker efter. Eller jag behöver inte ens tänka efter. Jag vet mycket väl när det startade. Det var efter mammas död 2016 som allt blev satt på sin spets. Sen har det bara rullat på. Men när skall det egentligen få ett slut? Det känns som att man pressas ihop och inget blir kvar. Jag försöker se det som att jag formas in till den mest genuina versionen av mig själv som finns. Att det som hör till föreställningar och egot tvättas bort och kvar blir bara essensen av mig som blir det jag skall förmedla till världen. Stora ord men det är så det känns! Hur har ni det? Har ni varit i någon ålderskris och uppvaknande kris i era liv? Hur kändes det? Vad hjälpte er att ta er igenom det?

( bild: nakedposter.com )

Jag försöker under denna turbulenta tid att hitta en kontakt inom mig med det jag skulle kunna benämna som “Gud” “universum” eller det absolut största ljuset och kärleken som finns. Jag tycker om kyrkor, jag gillar att vara i dem men jag har svårt att förlika mig med en skrift så som tex Bibeln som talar om för mig hur jag skall agera. Jag vill vara mer “fri” i mitt kännande, agerande och tänkande. Denna bilden här ovan illustrerar vad det är jag känner för min själsliga kontakt med Gud.

Helgens budskap:

“Lyssna till musiken”- Vi får fina budskap och vägledning hela tiden ifrån de på andra sidan, våra andliga vägledare och universum som vill oss väl. Dessa budskap kan komma lite ifrån men helgens budskap handlar om att lyssna till musiken lite extra. En låt med ett budskap som kommer på och känns speciellt vid ett tillfälle under helgen. Detta är gudomlig vägledning för dig att ta del av. Var uppmärksam på det!

Använd också musiken i helgen till att höja din vibration. När du höjer din vibration genom att lyssna på musik du tycker om så har du lättare för att kunna attrahera med hjälp av attraktionslagen.

Tack underbara du för att du läser! Följ mig gärna på facebook gruppen ( ej sidan ) Soulgym-träna din inre muskulatur.

Det är underbart när ni kommenterar och delar med er av er visdom.

Stor kram// Johanna

Hej kära läsare!

Att andra sårar. Avsiktligt eller oavsiktligt.

Det gör lika ont i alla fall. Kommer vi någonsin kunna komma ifrån det? Finns det något vi kan tänka så att vi kan distansiera oss ifrån det?

Enkelt skulle vi kunna säga såhär:

När människor mår bra sårar de inte andra människor. Avsiktligt eller oavsiktligt. Det blir en omöjlighet eftersom att en människa som är i balans och mår bra inte kan generera något annat än kärlek. Det är vårt ursprungliga tillstånd.

MEN oftast är det inte så det ser ut. Även om det är efter balans och harmoni för att uppleva kärlek inombords som vi alla måste sträva så finns det aspekter att ta hänsyn till som tar vårt fokus ifrån den uppgiften idag i vårt samhälle.

Detta innebär att vi själva också har oförmågan att se vår egen del i det lidande vi upplever. Vi har lättare för att klandra andra än oss själva. Men samma faktum gäller även oss själva: När vi är i balans så kan vi inte ta emot något annat än kärlek och ser därför inget annat. Ser vi något vi identifierar som något annat än kärlek så låter vi det rinna av oss omedelbart utan att gå in i det.

Låter det “för bra för att vara sant”? Det är det inte. Men det är heller ingen quickfix. När du jobbar och tränar den inre muskulaturen är detta en utav milstolparna ( och kanske rent av det enda målet och det slutgiltiga målet) du siktar på.

Men hur kan vi tänka och jobba med känslan av att andra människor gör oss orätt? Vi behöver identifiera det faktum att vi alla oavsett prestation är älskade. I grunden, rakt igenom. Det måste vi bara hitta en acceptans i. Att kunna acceptera att du är älskad oavsett hur lång du är, hur tjock du är, vad du jobbar med, hur många sjukdagar du har, vad du inte lyckats uppnå i ditt liv som du önskade, hur du än har sårat….så är du älskad.

När du kan acceptera det så kan du också finna en distans i att andra människor också bär på samma kärlek och älskvärdhet. När detta blir klart för dig så kan du se att människor som säger direkt elaka saker, gör elaka handlingar emot dig gör det därför att de har tappat kontakten med den känslan av att vara älskade och accepterade. Du tar sedan emot detta som något annat än kärlek därför att du själv vacklar och är osäker i om du är värdig att älskas oavsett.

I många citat står att läsa att det inte har något med dig att göra vad någon annan väljer att se hos dig och inte se hos dig. Det är rent av en spegel till de själva. Därför är det direkt onödigt att ta omvägen inom dig av självhat och tvivel. Du är älskad. Precis som alla andra. Hur svårt det än kan vara att acceptera att även en människa som utför de ondaste av handlingar också har en möjlighet att tillåta sig kärlek att komma in och stråla ut.

Jag vet och inser att mina texter ibland kan vara av en djupare filosofisk karaktär. Det kan ibland behöva läsas igen och kanske också grubblas över. Därför ber jag dig göra så med denna texten. Jag är mer än tacksam om du lämnar en kommentar så vi tillsammans kan vrida och vända på insikter.

Dagens kort med tillhörande budskap:

Inför kommande vecka har jag här dragit ett kort till ifrån ifrån Orakel korten: “The answer is simple” av Sonia Qhoquette.

Säg sanningen!/Tell the truth

En förutsättning för att vi skall kunna starta vår inre resa som leder oss framåt mot att uppleva livet fullt ut, är att vi säger sanningen. Inte bara till vår omgivning utan också till oss själva. Att vi vågar vara ärliga med oss själva. Det är först och främst med oss själva och inom oss själva som vi behöver vara ärliga. Känns det svårt att just tala med rösten och formulera orden med munnen kan du också välja att skriva ner hur du känner. Både till dig själv och till din omvärld.

Under veckan som kommer. Gör det till din prioritet att tala din sanning till dig själv och din omvärld.

Tack återigen för att du läser och bidrar med din visdom och sanning i kommentarerna här nedan för oss alla att lära av.

Stora kramar// Johanna

Kära läsare.

Först av allt vill jag tacka dig för att du är här och läser. Att du VILL utvecklas och träna den inre muskulaturen. Det är inte alltid ett angenämt jobb. Å andra sidan är det väll så det är när man skall få saker att växa, tänjas och utvecklas. Det känns, det gör ont, man får träningsvärk. Precis som när man tränar på ett gym för att stärka upp sin fysiska muskulatur.

I detta blogginlägg vill jag beröra ämnena “egot” och “makt”.

Makt i sig är ett laddat ord. Tänker vi på det ur ett perspektiv av hur vårt samhälle och hur vår värld är uppbyggd så är det lätt att dra liknelser till maktmissbruk och ego.

Makt har vi alla. Vi alla besitter en makt över, inte bara oss själva, utan också över andra. Det som gör hela skillnaden är hur vi väljer vilka konsekvenser det skall få. Goda eller onda.

Det är stora ord. Gott och ont. Men i grund och botten så är det precis så. Du har makten att utöva din makt, på dig själv och andra. I gott eller ont.

Det är lätt att ifrågasätta detta genom att säga att en persons intention kan vara god men ändå göra ont.

Både ja och nej skulle jag vilja säga då.

En människa som inte har jobbat igenom sina lager av “egot”, att frigöra sig ifrån “egot”, är predisponerad att i sitt oförstånd, agera i en tro av att göra gott men där resultatet blir av ondo.

Jag skall försöka ge ett exempel.

I en diskussion där du och en annan människa tycker olika väger din åsikt ( om du inte har jobbat med ditt eget ego) i dina ögon tyngre än den andres. Det är också din åsikt som är den “enda rätta”. Hur uppenbart det än kan verka att den andra personens inställning och åsikt är “fel” måste det ändå tillskrivas just den personens åsikt, som i sin tur representerar den personens resa, som i sin tur representerar vart personen befinner sig i förhållande till sin själ och sitt inre och ursprungliga tillstånd: kärlek. Du upplever kanske en frustration över att hen inte “förstår” och kan “se” och på så sätt vill du “hjälpa personen på traven” genom att förklara och tala om vad som är rätt och vad hen skall tycka, känna och göra.

Du kanske tänker att det du vet är det rätta och att du med din insikt skall hjälpa personen att “se” och förstå. Du utövar din makt med dina ord och handling till att göra gott men hos personen ifråga så landar det inte alls så som du hade tänkt.

Resultatet blir allt annat än gott.

Kanske blir ni ovänner. Kanske klarar du inte av att hålla ditt obearbetade ego på avstånd. Egot får fäste och uttrycker sig på ett skadligt vis mot personen du ville hjälpa som nu istället har blivit din “fiende”. Din makt över din insikt som är rätt för dig på din resa har landat fel trots att intentionen var rätt från början.

Detta är ett vanligt fenomen. Roten till problemet är att inte ha arbetat tillräckligt med sitt”ego”.

Vad är då egot?

Ett ego är inte detsamma som att vara egoistisk. Att vara egoistisk ( eller egovibrant som jag hellre kallar det) kan vara något bra och är faktiskt nödvändigt för din egen utvecklings skull. Det kan vi prata mer om en annan gång.

Egot är det hos dig som är som allra längst ifrån din inre kärna som det bara går att komma. Egot står för rädsla, hat, ilska, avundsjuka, svartsjuka osv osv. Egot talar om för dig att du inte duger, att du behöver yttre attribut för att vara duglig och omtyckt. Egot får dig att känna dig kränkt när en annan människa är av en annan åsikt än dig. Egot kan lura iväg dig på alla möjliga olika villovägar som gör att du kommer längre och längre ifrån det som är det ursprungstillstånd, vilket är “kärlek”. När du är befriad ifrån egot och i balans är du “kärlek”. När du lämnar din kropp och går vidare kommer du återvända till “kärlek”, ditt ursprungliga tillstånd.

Min tro är att för att kunna leva ett så lyckligt liv här på jorden som möjligt skall vi sträva efter att vara “kärlek”. Här skulle jag dock vilja lyfta ett varningens finger eftersom att detta INTE på något sätt innebär att du skall vara en dörrmatta och “ta skit”. Tvärtom. Men istället för att få andra människor att skifta sitt fokus till ditt fokus så behöver du rikta ditt fokus mot att jobba med ditt eget “ego” och befria dig ifrån detta för att kunna hamna i “kärlek”. När du är i tillståndet “kärlek” använder du din makt till att inspirera andra utan ansträngning och tillrättavisning till att också använda sin makt till det samma och hamna i tillståndet “kärlek”

Vi lever i ett samhälle och en värld som ständigt underblåser vårt “ego”. Det krävs medvetenhet och beslutsamhet för att navigera genom det som vill fånga vår uppmärksamhet och stärka upp “egot”. Medvetenhet är nyckeln ut!

Det finns en frihet som väntar på dig som är mycket vacker när du lyckas befria dig ifrån egot. Då berör dina oroliga tankar dig inte längre, då tillåter du andra att vara fria på sin resa och ha fri tillgång till sina insikter och förvirring och relation till sitt eget “ego” UTAN att behöva påpeka detta i tid och otid.

Vi är känsliga varelser. Hur gärna vi än vill tänka att människor är hårda, elaka och sluga så ÄR vi känsliga varelser. Vi besitter en enorm förmåga till energi och transformation. För att vi överhuvudtaget skall kunna transformeras (ändra riktning på vår energi) så krävs det att vi är såpass känsliga och anpassningsbara som vi är till naturen. Annars hade människan inte kunnat överleva som vi gjort. På så sätt är vi också sårbara. Denna sårbarheten behöver vi visa respekt för. Det kan vi göra genom att innan vi utövar vår makt ställa oss frågan: Är det mitt ego som talar nu? Eller är jag tillståndet “kärlek”.

Vad tänker du om “egot” och “makt”?

Har du lätt eller svårt för att tillåta andra att tycka och tänka fritt?

Har du en medvetenhet när du pratar och möter andra människor?

Kommentera gärna. Men kom ihåg att fråga dig själv ifrån vilken källa av intention du kommer ifrån innan du trycker på “sänd”. 😉

Varma kärlekskramar från mig till dig// Johanna

Kära läsare!

Detta inlägget är av en lite känsligare natur. Så för er som är tex HSP och Empater kanske lite försiktighet är att rekommendera.

2016 var för mig ett tufft år. 2017 likaså. Egentligen följande år också. Som svallvågor efter en jordbävning. Det hela började faktiskt med en “jordbävning”. En “andlig jordbävning”. Men det förstod jag inte då när det hände. I efterhand skulle jag lägga ihop flera händelser och incidenter som jag förstod var kopplade till det som komma skulle.

18 september 2016

Min väninna var på besök. Denna väninnan är egentligen mycket andlig fastän hon inte vill riktigt kännas vid det. Hon jobbar med mode och skönhet och lägger ingen stor vikt vid andlighet, fastän jag vet att hon är väldigt mottaglig. Vi umgås och lagar mat ihop denna dagen. Barnen leker som vanligt. Vi pratar om ditt och datt. Jag går in i mitt sovrum för att vika in några kläder i min byrå och hon går efter. Plötsligt tystnar hon inne i mitt rum och tittar på mig med tårfyllda ögon. Tårarna rullar sedan ner för hennes kinder och jag förstår absolut ingenting. Jag säger till henne: “Vad har hänt” Hon svarar mig: “Jag vet inte… jag bara blev så otroligt otroligt ledsen. Men det konstigaste av allt är att det inte är mina tårar. Det är inte jag som är ledsen. Det är DU! Det är DINA tårar jag gråter!”

Ni måste komma ihåg att denna väninnan må ha en andlig sida men detta var lite väl “över hennes normala limit” för andlighet. Jag försökte muntra upp henne med att säga att jag inte alls på något sätt var ledsen. Incidenten och händelsen var ytterst märklig men jag la det åt sidan och glömde bort det.

20 september 2016 kl.00:15

Jag låg i soffan och tittade på tv. Min son som var 2 år gammal låg och sov på nedervåningen i mitt sovrum. Mina två stora barn i sina rum på övervåningen. Jag skulle bara titta klart på det sista avsnittet på serien och sedan gå och lägga mig. Jag jobbade då som sjuksköterska på en vårdcentral. Plötsligt. Mitt i natten. Hör jag hur en bomb slår ner. Jag säger bomb därför att det var det ABSOLUT högsta ljud jag överhuvudtaget hört i HELA mitt liv. Vi bodde då nära en besinmack och jag tänkte att antingen är det en bomb eller så är det besinmacken som har sprängts. Det var så högt!

Eftersom mina barn vaknar för minsta lilla åskknall väntade jag bara på att de skulle komma springandes ner ifrån sina rum livrädda och att jag skulle lugna dem med någon historia om vad det kunde tänkas vara som hänt. Men ingen kom? Det var istället JAG som sprang upp på deras rum. Där låg dem. De sov. Lungt i sina sängar. Jag fattade absolut ingenting. Jag gick in till min 2-åring och min dåvarande som också sov lugnt. Mitt hjärta skenade i 180. Varför hade ingen vaknat av denna smällen? Denna bomben? Hur var det möjligt att inte varenda billarm i hela området tjöt och att grannar kom ut ifrån sina lägenheter? Ingen vaknade, ingen rörde en fena, allt var sig precis likt och bensinmacken stod kvar. Jag sökte på nätet efter att någon skrivit om en stor explosion i Göteborg. Inget. Jag förstod absolut ingenting! Hur var det äns möjligt?

28 september 2016

Min 2-åring vaknade mitt i natten och grät. Inget konstigt med det egentligen. Även om han aldrig var ett barn som vaknade och skrek i natten så är det ju inget konstigt om man som litet barn gör det. Det som däremot var konstigt var att det inte gick att väcka honom. Jag och hans pappa försökte upprepade ggr att väcka honom. Vi tände lampan. Ropade på honom. Det gick inte. Han bara grät och skrek, grät och skrek. Jag som sjuksköterska drog slutsatsen att han drabbats av nattskräck. Det gick inte över och jag bad mitt x att ringa 1177 för att få råd och veta vad det kunde bero på. Han fortsatte skrika och gråta lika hjärtskärande som innan. Jag försökte känna honom över magen. Lägga ihop logiken med det vi inte förstod men de gick inte. Plötsligt gråt-skriker han mitt namn: Johanna!!!” Jag tittade på mitt x och var som förstummad. Vad var anledningen till att min 2-åring som precis börjat säga “mamma” och “pappa” och enstaviga ord plötsligt skriker mitt namn. ? Det var mer än lovligt läskigt vill jag lova.

1177 gav diagnosen mardrömmar.

Efter ytterligare tid lugnade han tillslut ner sig. Jag var absolut helt och totalt slut morgonen efter och ringde och sjukskrev mig…. tur var väll det..

29 september 2016

Min syster ringer mig kl.09:30 och frågar om jag har pratat med mamma? Det hade jag inte. Min syster säger att de bestämt att de skulle träffas utanför biblioteket och att mamma nu inte svarar i telefon. Jag lugnar henne och säger att mamma säkert har lagt telefonen hemma medans hon gått iväg och handlat. Min syster nöjer sig med det men ringer mig åter kl.11:00 och säger att mamma fortfarande inte svarar och att något är fel. Nu börjar en mycket obehaglig känsla att infinna sig i maggropen. Kanske var det ändå så att något var fel. Mamma var alltid tillgänglig på sin telefon.  Jag försöker lugna min syster men hör själv hur min röst darrar och att jag låter tveksam. Jag säger till min syster att jag ringer tillbaka till henne om en stund. Då kommer känslan över mig att jag inte borde vara själv just nu för att jag kommer få reda på något som jag inte vill få reda på när jag är själv. Jag ringer mitt x samtidigt som jag sätter mig i bilen och säger: Jag kommer komma till ditt jobb nu. Du måste vara med mig. Jag kommer få reda på något hemskt snart och jag vill inte vara själv.”

Jag ser hur min telefon lyser och blinkar av att min syster ringer mig. Jag kan inte ta det, inte när jag kör bil. Det får vänta. Jag måste kunna falla i någons famn. Jag parkerar bilen. Telefonen ringer. Jag ser mitt x. Ber han hålla i mig samtidigt som jag svarar i telefonen och på andra sidan skriker min syster: Johanna, mamma är död. De har hittat henne död” Sedan lägger jag på luren och börjar gå. Bara gå. Samtidigt som jag upprepar för mig själv: “mamma är död, mamma är död”. Som ett mantra. Som för att kunna förstå att det har hänt. Detta blev startskottet för en massiv transformation inom mig och runtomkring mig. De följande åren efter detta hände mycket mycket tragiskt och fruktansvärt som jag ännu idag jobbar med att få in i det som skall gå under de vi kallar “livet”.

Här är en bild på min vackra vackra mamma: June! Hon hade det vackraste hjärtat av alla och blev 66 år gammal.

Slutsatsen av det upplevda innan mammas död:

Först långt senare när jag tänkte på de incidenter som hände under den veckan som ledde fram till mammas död kunde jag se mönster i det som inträffat. Min tolkning är:

Min väninnas tårar var faktiskt mina tårar. Hon kände den sorgen som skulle komma.

Explosionen jag hörde var vad jag tror en “energiexplosion” av det massiva skiftet som skulle komma att ske i mitt liv i och med mammas död och allt det tragiska som inträffade efter det.

Min sons gråt och skrik och hans rop efter mig med mitt namn var min mamma. I hennes förvirring och desperation att förstå vad som hänt. Det hände plötsligt och hon var inte beredd.

Vad tror du och vad har du för tankar kring det jag skriver? Det är ett känsligt ämne men jag vill ändå höra vad du tror? Eller om du också har liknande erfarenheter.

Ca: 2 veckor efter mammas död sitter jag åter i soffan. Jag sörjer mamma när jag får en känsla av att min mormor är med mig. Det hon säger till mig är: “Jag tar med mig mamma nu” och så gick dem. Efter det blev det mycket lugnare hemma. Jag tror faktiskt att mormor hämtade mamma till ljuset ifrån den “mellan värld” hon befann sig i efter hennes plötsliga död på natten mellan 28/9-16 och 29/9-16

Jag och min älskade mamma delade samma födelsedag. Hon fick mig på sin 30-års dag och i 36 år firade vi ihop. Mitt 37:e år fick jag fira själv.

Nu har hon det bra på sin nya resa. Jag har fått äran att träffa henne 1 vecka innan hennes 2-årsdag ( dödsdag) då hon visade sig för mig som stark, glad, hel och sprudlande vacker. Hon förmedlade till mig att hon mådde så bra och det var ingen tvekan om det. Hon var helt komplett. Det kändes väldigt bra att få se det!

Tack för att du lyssnade på denna känsliga och betydelsefulla berättelse.

Stor kram// Johanna

Hej på er!

Det där med andlighet.

När blir man andlig? Hur börjar det egentligen? När i livet får det fäste? Finns det med oss från början fastän vi med åren glömmer bort att använda oss av denna kärleksfulla kontakt till något med större förståelse för hur “livet” hänger ihop och skall levas?

Det finns helt klart många frågor att besvara. Kanske går inte alla att besvara på en och samma gång. Kanske måste endel frågor få besvaras med åren som går?

Min andliga historia börjar i alla fall när jag är 6 år gammal. Kanske började den redan tidigare än så, nästan helt säkert gjorde de också det, men vid 6 års ålder har jag minne av det som blir starten på min andlighet.

Jag är uppväxt i en familj i ett område i södra Göteborg som får räknas som ett “övre medelklass” område. Min familj var allt annat än religiös. Min pappa trodde bara på det som gick att se med blotta ögat och mätas. Mamma var av samma uppfattning. Var det något som vi aldrig talade om så var det religion och Gud.

När jag blev äldre och det kom på tal då jag ville konfirmera mig fick jag av mina föräldrar veta att kyrkan lurade människor, de flesta präster var pedofiler och att jag skulle hålla mig långt bort ifrån alltihop. Så blev det. Kontakten jag kände till något som var större än jag höll jag hemligt för mig själv. Ingen fick veta, att jag bad. Varje kväll. Till något jag kände fanns där och skyddade mig.

Första gången jag bad var jag 6 år gammal. Varför i hela friden en 6-åring skulle välja att be självmant kan jag idag inte förmå mig att förstå. Jag vet inte varför jag gjorde det men jag kände att det var någon där som lyssnade. Samtidigt visste jag att det var “fel” och att jag inte borde, så jag la mig under täcket i smyg innan jag skulle somna och bad. Jag knäppte mina händer och bad till Gud.

Så fortsatte jag att göra genom hela mitt liv. I smyg och i hemlighet. Varje kväll. Jag kunde be i tacksamhet. Jag kunde be för andra människor som hade det svårt. Jag kunde be för min familj och för att det som var större än jag skulle skydda mig och hjälpa mig. När jag blev 14 år ringde jag själv kyrkan på bilden och frågade om de hade en kör jag kunde få gå med i. Vilket jag gjorde ett tag. Kyrkan på bilden är den jag sjöng i. Den min mormor och mamma begravdes i och den min son döptes i.

Jag anser mig inte vara religiös. Jag har aldrig läst bibeln. Religion var mitt favoritämne i skolan men jag har aldrig velat tillhöra en religion eftersom det för mig har varit viktigt att få vara fri i min tro. Jag tror på kärlek och jag tror på godhet. Jag känner att jag har ljus och kärlek runtomkring mig och med mig. Det räcker för mig. Det närmaste jag har kommit att identifiera mig är att jag är spirituell och andlig. Jag tycker om kyrkor. Jag ber. Jag ser det som kallas för orber och det som kallas för auror. Jag har drömmar som är av andlig karaktär där jag får träffa vägledare, änglar och andra som inte tillhör den dimension som vi befinner oss. Det räcker för mig. Kärlek och godhet får vara min vägvisare.

Mitt mission i livet:

Det är svårt att identifiera vad ens livssyfte är. Jag brottas forfarande med det. En sida av mig som jag tillskriver “egot” bryr sig om uppmärksamhet och att bli erkänd. Men sidan hos mig som har kontakt med det vi kan kalla “Gud” eller “Universum” vet att det bara är att förminska det livssyftet som jag och alla med mig har.

Jag gjorde en quiz på nätet för att hitta vad mitt livssyfte är ( som om det ens skulle vara möjligt att genom en quiz kunna får svaret på den frågan 😉 ) Hur som helst så lyckades jag ändå att identifiera några viktiga saker och på något sätt se en röd tråd i det hela. Det är viktigt för mig att få människor att känna hopp. Det är viktigt för mig att människor får känna sig älskade. Det är också viktigt för mig att människor får känna att “de får vara med”. Jag vill förmedla en form av “kunskap” jag har inom mig till andra människor. Vart den kommer ifrån vet jag inte. Men sedan jag var liten har jag fått höra att jag är “klok” och “vis”. Trots att det kan bli mycket ensamt i att hela tiden vara den man kommer till för råd så är det (tror jag) en del av mitt livssyfte.

Jag kan känna under hela tiden jag skriver detta inlägget hur “Jante” kommer och knackar mig på ryggen och säger: Har du inte brett ut dig själv lite väl mycket nu? Är det inte dags att för minska dig lite? Säg nått som gör att du inte verkar så förmäten” Men vet du vad “Jante”… Jag måste bara få vara jag. Hur konstig jag än må vara. Jag har gått så många varv med mig själv och insett att jag inte kan göra på något annat sätt.

( bild från google)

Jag vill gott. Jag ser gott och för det mesta försöker jag göra gott. Å det får vara gott nog 😉

Tack för att du är inne och läser och vill lära känna mig genom denna bloggen!

Stor kram!

Hej på er! 🙂

Detta blir mitt första blogginlägg för er. Jag är så otroligt glad över att få börja blogga här. Hela mitt liv har jag älskat att skriva och gör det ofta. Ibland har det varit i bloggform men aldrig på detta sättet.

Jag heter Johanna. Till yrket är jag Sjuksköterska och utbildad mindfulness instruktör.

Men jag har också en annan sida hos mig. En andlig sida. Jag skall berätta mer i ett senare inlägg om min historia och väg fram till att förstå min andlighet och den connection som jag har med det som är större än mig och binder samman oss alla på olika sätt.

Jag kallar mig för personlig tränare av den inre muskulaturen (själslig PT) Att träna sin inre muskulatur är precis lika viktigt som att träna sin fysiska muskulatur. En stark inre muskulatur hjälper dig att uppleva livet, hantera motgångar och att finna sammanhang och mening.

I min blogg skriver jag om hur vi kan tänka kring de känslor och upplevelser som berör fenomenet i att vara människa.

Jag är även jag är sjuksköterska och mindfullnesinstruktör.

Mitt mål är att få dig att känna hopp, glädje och styrka i din egen inneboende kraft.
Låt oss bli inre muskelbyggare tillsammans!

och kom ihåg: Livet är mer än att betala räkningar och att försöka bli smal… 😉